Musikhjälpen

Jag har ingen insperation för att skriva något här längre. Jag kan inte skriva saker som alla får veta, annars hade min blogg varit full med inlägg hela tiden.

Jag har i vilket fall börjat jobba lite extra, och det känns bra att få göra några dagar då och då. Men jag skulle gärna ha ett heltidsjobb, fast jag vet inte riktigt hur jag ska ha tid till det... Annars händer inte så mycket, jag umgås mycket med rebecca och vi har alltid lika kul tillsammans. Ikväll ska vi ut och festa, men innan det ska vi laga middag, mysa och bara snacka massa skit. Sånt vi är bäst på helt enkelt.

Som vanligt vid denna tid sitter jag och kollar på musikhjälpen. En helt fantastisk sak, och jag har hittat mina två favoritjulklappar där, nämligen Lars Winnerbäcks tavlor, och The arks första backdrop. Så ni som inte vet vad ni ska köpa till mig. Här har ni!

Jag känner att jag aldrig har tid att blogga, är det inte plugg så är det jobb eller så orkar jag helt enkelt inte göra annat än att bara inte göra någonting alls. Imorgon är det heldag i restaurangen igen (14timmar) vet helt ärligt inte hur jag ska orka plus att tidningen kommer och ska intervjua bara för att jag serverat på statshuset, vilket känns jävligt onödigt.

På fredag åker jag och Hanna in till Örebro för att först göra gelénaglar på mig och sedan gå ut på strömpis! På lördag ska vi till Marieberg och julhandla och på söndag ska vi äta julmys frukost hos syster:)<3

Bilden är bara tagen från google

Never make someone your everything,
Because when they are gone you got nothing

Dag 7 - Min bästa vän

Jag tänkte ta upp 30 dagar igen, dock kanske jag inte kommer skriva om en dag varje dag. Utan jag kommer skriva när jag känner för det, och jag gör det för att jag vill dela med mig. Jag vill att ni också ska veta vem jag är. Eftersom mitt senaste 30 dagars inlägg var dag nummer sex, fortsätter jag på dag sju nu. Denna handlar om min bästa vän.

Många kommer bli förvånade nu, och det får ni bli. Jag har många vänner som står mig nära, men som jag inte har samma kontakt med längre. Jag tänker därför tillägna detta inlägg min nyfunna vänskap, Rebecca. Vi har inte känt varandra så länge, men det känns som om i känt varandra hela livet. Hon vet nästan allt om mig, och hon accepterar mig, tycker om att umgås med mig, får mig att må bra och framför allt så ger hon mig ett bra självförtroende.

Jag tycker att det är synd att jag och Rebecca inte börjat umgås tidigare, för vi passar verkligen varandra, vi delar åsikter och vissa tankar. Men på något sätt är vi fortfarande så pass olika att vi kan umgås mycket med varandra. Jag ka inte dra upp massa gamla minnen med Rebecca nu, men jag tror att jag kommer kunna göra det om några år. Detta är en tjej som tagit en speciell plats hos mig. Jag vet att vi kommer att hålla ihop ett bra tag till, det bara är så.

Shopping

Natten spenderades hos Beccis, och som vanligt hade vi skitkul. Skitsnack, film och massa skratt är vad som faktiskt tillhör vår vardag. Dagen har spenderats i Örebro tillsammans med Git och farmor. Vi har sprungit runt på i stort sett varenda butik känns det som. Jag hittade inte så mycket att köpa, endast en kabel så jag kan lyssna på musik i bilen från mobilen, en klänning och en present till brorsans flickvän.

Nu har jag precis hjälp Beccis att byta till blogspot eftersom att det är världens bästa blogg-sida! Och nu kom jag precis på att jag måste ändra hennes länk i menyn...

Dagen har varit väldigt bra, har varit väldigt tankspridd bara. Det är mycket i mitt huvud just nu, men va fan gör det om 10 år :)

Kvällsmys

Just nu är jag hos Beccis, jag ska sova här eftersom jag tycker om henne så mycket! Vi ska kolla på crossroads med britney spears eftersom det är vår stora idol ( Eller inte). Filmen är i vilket fall som helst jävligt bra. Okej, jag ska erkänna, jag tycker att Anson Mount är så snygg att jag inte kan sluta kolla.

Imorgon bär det av till Örebro med Git och farmor. Vi ska nog handla lite julklappar och så tror jag. Har ju inte köpt så många än så det är väl på tiden.

Här kommer en bild på min favvo Peccis, för jag är faktiskt så snäll att jag kan dela med mig.

Nystart på bloggen!! (Igen...)

Jag har bestämt mig igen att jag ska börja blogga, regelbundet och ha lite roliga inlägg. Denna gång hoppas jag verkligen att det kommer att funka på riktigt, eftersom jag alltid lägger av efter ett tag. Skillnaden denna gång är att jag har en mobil som man också kan blogga ifrån. Det kanske inte blir lika bra inlägg,emn jag kommer ialla fall vara aktiv här.

Sedan sist har det hänt mycket, jag har packat mina väskor och flyttat hem till skogen igen. Det är ingenting jag ångrar en sekund av, jag stortrivs här med djuren och all natur. Jag söker jobb för fullt, me tycker att jag har fullt upp om dagarna trots att jag inte har något jobb. Jag har hunit spendera mycket tid med mina vänner, hälsat på skolan jag gick på förut och också bundit en ny vänskap. En vänskap som vuxit sig väldigt stark på en kort tid, och jag är glad för detta. Rebecca och jag tänker lika, vilket gör att vi kommer väldigt bra överrens.

Jag har också varit tillbaka till Stockholm och hälsat på, och vi tycker om varandra mycket bättre när vi inte behöver träffas varje dag. Nu njuter jag av staden när jag kommer dit, njuter av att det är myket människor på tunnelbanan, att alla människor har bråttom och liknande. Det är bara för att jag inte är e av alla dessa människor längre. Jag kan traska på sakta, utan att veta var jag ska samtidigt som jag hinner se allt omkring mig.
¨
Jag har också hunnit ta många kort med min fantastiska kamera, fina kort som kommer att beställas hem som rikiga foton. Jag vill inte att allt ska vara så modernt att jag inte kan ha mina fotografier i handen. Här kommer min favoritbild på Vår jackrussel tik Michie.

Last day at work

Detta är min absolut sista dag på jobbet här i stockholm. Det känns konstigt att lämna allt, jag har ju trots allt efter tre månader blivit van med att vara och jobba här. Det känns svårare att säga hej då till alla som jag lärt känna, och veta att jag troligtvis inte kommer se någon av dom någon mer gång, i hela mitt liv. Jag har inte blivit så nära med någon här att vi kommer hålla kontakten.

Jag kan lämna detta arbete med högt huvud, stolt över min arbetsinsats och mitt bemötande med mina kollegor. Jag kommer nog sakna allt, i alla fall lite grann.

Jag lämnar Stockholm på måndag, i helgen ska jag och Malin mysa, fota och verkligen umgås. Vi vet ju faktiskt inte när vi kommer ungås på riktigt igen, eftersom hon fortsätter sitt liv här. Det ska bli skönt att vara i Stockholm över helgen, säga hej då till allt och bara uppleva stockholm på det där sättet jag fortfarande inte har hunnit. Se hur stockholm verkligen ser ut och vad det är som får människor att bli så förälskade i denna stad.

På måndag kommer jag säga hejdå till Stockholm, men inte för alltid. Trots att jag inte vet vad jag kommer göra den närmsta tiden nu, vet jag att jag är glad över att jag testade detta. Men nu går jag vidare mot nya, spännande äventyr och jag har ingen aning om vart de bär.

Svårövertalad mamma

Det verkar inte som om det blir några bebisar för mig, mamma kommer nämligen med ursäkt efter ursäkt om varför jag inte kan skaffa dom medan jag fortfarande bor hemma. efter tillräkligt många försök att hitta på urs'äkter och jag kommer med väldigt bra svar, säger hon ' jag vill inte ha några råttor hemma Hanna!' Den är riktigt svår att argumentera mot, så nu blir det inga bebisar än. Jag måste tydligen flytta hemifrån först. och jag menar, hur lätt är det utan jobb?

På fredag åker jag hem och hälsar på, men då följer malin med. Så om jag får gissa kommer vi flänga och slänga runt överallt för att hon ska få träffa alla hon saknar. mig gör det inget, jag måste väl kunna dela med mig av henne. Även om det tar emot. Annars händer inte så mycket, det var tänkt att jag och malin skulle turista lite i stockholm idag, men på grund av privata problem får vi hoppa det tills det blir bättre. Istället ska vi nog kanske mysa och kolla på vänner, så där som vi brukar göra nästan varje dag, och ha det riktgit bra. Jag kommer verkligen sakna det!

Det är lite omtumlande just nu, jag blir lite stressad eftersom jag inte vet om jag kommer ha något jobb, när jag får ett jobb, inte ha så mycket struktur på dagaran och liknande. Men jag får väl tänka positivt, jag får massor av tid till att kurera mig, må bättre och jobba på mitt företag!

'Det största misstaget du kan göra, är att inte göra ditt bästa'
-Buddha

Endast två veckor kvar

Idag är det bara två veckor kvar på jobbet, vilket betyder att jag flyttar hem nästa fredag. Känslorna är faktiskt lite blandade, jag kommer nog sakna jobbet och malin. Annars ska det bli så skönt! Malin kan jag ju faktiskt hälsa på när jag vill.

Detta betyder också att jag kommer köpa en dator nästa lördag (jag kan alltså lägga upp bilder med mera på riktigt!), och två bebisar. Jag ska ha med mig två bebisar hem från örebro den dagen har jag bestämt. Två rått-bebisar som ska heta Molly och Hedda, och dom kommer nog bli perfekta sällskapet till mig! :)

The Ark och annat

Idag kommer mamma, pappa, Linus och Amanda till Stockholm. Vi ska alla bo på hotell, äta hotell-frukost, ta det lugnt och ha det bra. Tanken är att vi ikväll ska till Gröna Lund där The ark spelar för ssta gången, någonsin! Att få gå på den spelningen skulle betyda hur mycket som helst för mig, jag var där och såg dom, den sita gången någonsin! Ola Salo har ju faktiskt haft en ganska stor del i mitt liv, när alla var unga och hade tonårs crushar i Darin hade jag min i Ola. Jag tror att anledningen var att han är som jag, sig själv.

Nu kan det vara så att det är lite för mycket folk som vill se konserten ikväll, så vi kanske inte ens kommer in.. Men jag håller alla mina tummar och tår på att jag får se dom ikväll, och ta lite underbara kort, njuta av musiken, och få en jävligt bra start på en jävligt bra helg.

I helgen tror jag att vi ska strosa runt i stockholm, ta lite fantastiska kort, äta gott och bara njuta av att vara lediga. Det behöver vi nog alla just nu!

thoughts and other stuff

Jag har haft en väldigt bra helg. En bra helg då jag träffat de jag saknat, gjort saker jag inte gjort på länge, levt livet lite, blivid berusad, åkt virvelvinden, varit nykter och haft riktigt riktigt kul. Det har alltså varit en helg utan tankar, vilket också har sin baksida då alla tankar slog mig igår. Allt som jag faktiskt inte hade tid att tänka på i helgen, men som jag kanske borde tagit tiden till.

Den som gick in på min blogg skulle chockas över alla dessa inlägg som jag har, men som aldrig blir publicerade. och anledningen? Ja, de är alldeles för privata för att någon annan än jag ska få reda på dom. för jag måste få skriva av mig ibland, att skriva är nog mitt sätt att inte bli galen.

Därför har jag just nu hittat en tillfällig lösning, så att ingen ens har någon chans att komma åt mina tankar som jag skriver ner. Jag måste också passa på att tacka min sambo Malin, för sitt stöd och att du lyssnar på allt mitt babbel och mina problem. Som inte alltid är några problem.

Jag har en dålig egenskap, jag överanalyserar en hel del, ser saker negativt och vill inte alltid hitta lösningar, även om de finns. Jag jobbar konstant med dessa egenskaper för att jag ska bli en bättre och starkare människa.

Jag har också bestämt mig för att inte låta någon sätta sig äver mig. Att ingen ska få vara otrevlig och komma undan med det. Jag ska stå för vem jag är och vad jag tycker, men som vanligt kommer det inte hända. Jag är alldeles för konflikträdd för att kunna göra det jag bestämmer mig för.

Ny sambo och planerad ledighet

Jag var så nervös igår när jag skulle prata med min chef om att jag tackar nej till förlängningen. Jag hade målat upp bilder i huvudet där han bev arg, och allt sånt. Men chefen är ju verkligen inte sån, det visste jag ju faktiskt redan. Istället fick jag till svar att han hade förstått att jag inte riktigt trivdes i stockholm. Jag kommer alltså flytta hem igen, till mamma och pappa. Men det gör mig inget, det är där jag trivs och tills jag hittat ett nytt jobb och någon annan stans att bo får jag landa lite lätt där. det kommer bli skönt och jag kommer ha tid att slappna av för första gången på ca ett halvår.

dock vill jag påpeka att jag är ledsen att jag ska sluta detta jobb, jag trivs här som fisken i vattnet. Men jag trivs inte efter jobbet och det är det som väger tyngre denna gång. Men jag är verkligen tacksam för hur bra dom har behandlat mig här, hur mycket jag har lärt mig. Det har varit ett riktigt bra första jobb. Det är synd att det inte kan flytta med mig till Örebro.

Jag har ju faktiskt tre veckor kvar, och jag har under helgen och hunnit flytta till Odenplan och fått en sambo. Min nya sambo heter Malin Jeppsson och är supersöt. Hon har lovat att idag göra korvstroganoff till mig, och jag har köpt lite godis och glass som vi kan ha efter. Sen tror jag att vi ska kolla på Idol. Jag mår bättre nu, av olika anledningar. Jag trivs bättre med boendet nu, det är lite lugnare och skönare dessutom vet jag ju att jag inte kommer stanna här förevigt och jag tror att det är det absolut skönaste. Sen hoppas jag att Malin om några år kommer komma tillbaka och bosätta sig i Örebro, för där passar vi alla!

På torsdag åker jag till Hällefors och hälsar på, där ska jag stanna till på måndag. Jag har tagit lite ledigt från jobbet och jag tror att det gör mig gott. Jag får tänka lite till, hinner söka några nya jobb och ta det lite lugnt innan den sista intensiva perioden tar fart. Jag ska helt enkelt hem och träffa alla nära och kära. förhoppningsvis hinner jag gå ut på 'Hälleforsmarken' och köpa lite godis, träffa gamla vänner och kanske göra som förr i tiden, nämligen dricka alkohol tills jag blir lite fnittrig och allt snurrar även om jag inte åker virvelvinden. denna gången ska jag göra det med min älskade Nicolina. Vi brukar vara ganska duktiga på att bli fnittriga och snurriga tillsammans!

Homecoming

Jag har funderar och funderat, och inte kommit fram till något bra. Men igår vände det, jag har bestämt mig och jag vet hur jag vill göra. Jag har ända sedan jag flyttade till stockholm längtat hem, till allt och alla. Jag har insett att jag inte trivs i stockholm, och därför kommer jag heller inte att stanna. Igår kom brytpunkten, jag fick nog. Jag blir bara mer och mer ledsen, jag blir otrevligare mot dom runt omkring mig, dessutom går jag in i mig själv och öppnar mig inte för andra människor.

Jag är en människa som nästan alltid mått bra, tyckt om livet och verkligen tagit mig för vad det givit mig. Jag gör inte det längre, jag tycker inte om att bo i stockholm och jag tar ut det över mina nära och kära. Grejen är den att dom är så fantastiskt underbara att dom verkligen inte fötjänar det.

På måndag kommer jag berätta för dom på jobbet att jag fortsätter september ut, och kommer tacka nej till förlängning. Om jag säger det nu har dom god tid på sig att hitta en ersättare. Jag kommer flytta hem igen, även om det gör så jag blir arbetslös. Jag har insett att livet handlar om att jag ska må bra, jag kan inte bo kvar, jobba och må dåligt. För jag är så fruktansvärt trött på det.

Jag har bestämt mig och jag kommer flytta hem igen. Flytta hem till Hällefors där jag verkligen trivs.

Veckans citat

Man kan inte välja när och hur man ska dö.
Det enda man kan bestämma är hur man ska leva.
~ Joan Baez

Helgen

Helgen har varit riktigt bra. I fredags var det lugnt på jobbet, jag kom till tåget i tid så jag behövde inte stressa, jag blev hämtad av pappa, Oskar och Richard vid tåget i Örebro och vi åkte till lägenheten. Oskar har ju flyttat dit nu, så han fick inflyttningspresenter av mig, som jag tror var bra. Det var bara en som var lite fel... Malin kom upp till lägenheten en stund, det var trevligt att träffa henne igen eftersom hon varit i Texas sen början av Juni. Pappa och jag åkte sedan hem jag åkte upp till hällefors i några minuter och sedan åkte jag hem och sov tillsammans med bebishunden.

Resten av helgen har spenderats med mest pappa, men också mamma. Det har varit en väldigt lugn och skön helg och jag har verkligen hunnit slappna av och tagit det lugnt. Jag åker dit till helgen igen, jag kan inte få nog av att vara hemma.

hem till 'landet'

Jag har inte mått så bra på sista tiden, jag har varit snorig, hostat, haft ont i huvudet, varit utmattad och otrevlig. Det tar på mig att jobba heltid, att hela tiden vara trött och att inte må bra. Men i helgen ska jag hem och läka. Jag åker hem med min nya kamera i högsta hugg och ska visa dom där storstadsmänniskorna hur härligt vi har det på landet!

Jag ska hem och njuta av alla dofter, djuren, vännerna och min älskade familj. Jag ska helt enkelt njuta av allt som ligger mig nära hjärtat. Först ska jag bara vänta på att denna arbetsdag är slut så jag får åka till tåget. tiden går så extremt sakta när man väntar på något bra.

Just det, min lllebror ska flytta in i min lägenhet idag, det kommer trots allt alltid vara min lägenhet. Han har blivit så stor att han ska börja gymnasiet på måndag. Min lilla lilla lillebror har blivit stor. För att visa hur stolt jag är över honom har jag köpt honom en prima inflyttningspresent (han kommer tycka om mig ännu mer efter han fått den) och även fast jag inte kan skriva här vad jag har köpt, ifall han nu skulle vilja läsa om mitt liv, så ska jag med kameran föreviga uttrycket han har när han får upp den bästa presenten av alla. HAHAHA!

För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig.

Överallt på jorden finns människor som vet

Tankar

Jag vet inte vad som händer med mig, jag är inte längre den där glada, spralliga och lite barnsliga Hanna. Istället är jag trött, sur, irriterad och allmänt otrevlig. Stockholm gör mig inte gott, Stockholm förvandlar mig till ett negativt monster som tröttnat på allt. I fredags fick jag höra att jag inte är någon 'storstadsmänniska' anledningen var att jag berättade om dofter som jag tycker om. Bland annat nyslaget hö och nyklipptgräs. Dofter som inte finns i stockholm, här luktar allt avgsaer och grått.

När jag verkligen inte orkar mer tar jag på mig mina hörlurar och försvinner in i Lasses värld tillsammans med musiken och hans kloka ord. Det är då jag får känna glädje och får en gnutta hopp om att jag en dag ska få flytta hem igen!

Jag vill inte visa mig svag, jag känner mig inte tillräklig då. Jag kan inte visa att jag också tar skada, men trots allt är jag inte mer än människa. Som människa känner jag ilska och saknad, ilska för att du ljuger och inte är ärlig. Saknad för att du fortfarande betyder väldigt mycket för mig, för att jag längtar hem och hoppas på att få komma hem en dag.

Den tjugoandra februari tvåtusennio skrev jag följande på bloggen: ' Jag har lovat mig själv en sak, och det är att jag aldrig ska bli bitter och sur' Var är jag då på väg nu? Jag måste verkligen försöka se något positivt att bo i Stockholm oavsett om det är sanning eller om jag ska behöva inbilla mig det. Jag kommer gå under om jag inte blir gladare, jag är ingen arg person, det är jag inte.

Valpen

Mamma och pappa har skaffat sig en liten valpis. Mamma har bestämd att den ska heta Isa medan i stort sett alla andra tycker att den ska heta Lill-Stina. Men det är väl mamma som bestämmer eftersom det är hennes hund antar jag.

Eftersom jag var hemma så passade jag på att ta massa kort. men nästa gång jag åker hem blir det bättre kort eftersom jag ska klicka hem en systemkamera på tordsag!

Winnerbäck

Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner
Det är såna dagar som hela världen sjunger Har du kommit nånstans, har du sumpat din sista chans
Är du framme nu,
Har du valt en väg att gå och ett mål att sikta på är det verkligen du?

Torsdagstankar

Jag var inte så duktig på att uppdatera som jag hade hoppats på att jag skulle vara. När jag kom hem igår tänkte jag skriva ett inlägg sedan stänga av mobil, dator och tv och koppla bort livet. Det gick dock inte som jag hade tänkt, jag satt och pratade i telefon i stort sätt hela kvällen, jag packade min resväska, kollade på tv, satt framför datorn och bokade ett bord till O'Learys till fredag. Det är tänkt att jag Isabell och michael ska äta en bit mat och sedan inte göra så mycket mer. Vi får väl se hur det slutar, antagligen inte som en lugn kväl...

Idag är jag trött, trött på jobbet, trött på att gå upp tidigt, trött på att bo i Stockholm, trött på livet helt enkelt. Men jag får väl tänka som så att det kommer bättre dagar, dagar då jag kommer vara gladare och vilja kämpa lite. Idag vill jag bara lägga livet åt sidan, och njuta av studen jag får när jag kommer hem och inte behöver stressa eller tänka på något annat än mig själv och vad jag vill!

Makeover

Bloggen får ett nytt utseende, tanken är att det ska visa allt nytt som händer i mitt liv.
också för att jag ska börja blogga igen, på riktigt denna gången hoppas jag!

Men nu är jag på jobbet och tills jag är hemma, håll ut!

hard work!

jag sitter just nu på jobbet och är överlycklig att denna sida inte är spärrad. Alla bra sidor brukar man ju inte kunna gå in på. Jag har lunch just nu och vet att man inte får blogga, eller jag antar att man inte får det, men jag struntar lite i det.

I helgen hade jag roligt, fredagen spenderades hemma då jag kollade på film, lördagen var jag ute på dagen och sedan satt jag på balkongen och drack te hela kvällen. I söndags åkte vi till Täby för att handla lite, när vi var klara var det en timme kvar innan nästa buss gick så vi bestämde oss för att dricka en cider så länge. Dock blev det ju som vanligt inte bara en cider, så i måndags vaknade jag av klockan halv sex med en enorm huvudvärk. Efter några glas vatten, lite spring till bussen och en konstigkille på tåget var jag återställd och jobbade på som en tok på jobbet.

Det har varit stressigt på jobbet dom sista dagarna, så jag är glad att jag idag hinner ta några djupa andetag innan det är dags att ta tag i nästa arbetsuppgift. ungefär som nu.

Jag vet att jag varit riktigt dålig på att lägga in bilder, men det kommer det lovar jag! För övrigt fungerar livet i stockholm, dock har jag en ständig hemlängtan och det lär inte bli lättare nu när mamma och pappa får hem en valp i veckan. Men som tur är åker jag hemåt till helgen, det ska bli så skönt att träffa mina föräldrar, ni är efterlängtade jag lovar!

Starta eget företag

Jag har fått för mig att jag ska starta ett eget företag. Jag vill ha en butik i Örebro och jag vill verkligen att den ska vara lite mindre, mysigare och ha ett bra sortiment. Vad det bra sortimentet ska bestå av vet jag dock inte ännu. Jag har inte börjat med någon affärsplan än, jag har inte kollat ekonomin, jag har inte ens bestämt mig för vad jag vill sälja, men jag vill detta så hemsk gärna!

Jag ska den 31 augusti på en 'starta-eget-dag' då jag får träffa alla myndigheter som man behöver ha kontakt med när man startar eget. Imorgon ska jag köpa mig en bok som tydligen ska vara jättebra och beskrivande om allt man behöver lära sig. Jag ska också börja på en affärplan, så fort jag har tid, mår bättre och inte har en enorm hemlängtan.

Nu ska jag bara passa på att kurera mig, äta god mat och njuta av min sista helgdag denna helg. Jag är snart på fötter igen!

Händelserna i Norge

Jag, det är väl dags för mig också att kommentera det som har hänt i Norge. För att jag ska kunna göra det på ett rättvist sätt har jag ägnat hela förmiddagen åt att hitta information och läsa om det. Det är en fruktansvärd händelse som tagit många människors liv, människor som knappt hunnit leva något. Dom var unga, och alldeles oskydliga.

Jag själv tror inte att en människa som kan genomföra något som detta är frisk. Jag försåt inte hur man kan leva vidare med detta på sitt samvete, det återstår att se varför han gjorde detta och vad målet med det var. Han har erkännt att han har gjort det. Det jag tycker är det läskigaste är att han har planerat det i så många år, han har skrivit en bok om sina förberedelser och hur han har lyckats hålla det hemligt för vänner och familj. Boken cirkulerar redan runt på internet, och den kommer snart vara öättåtkomlig för alla. Jag hoppas att alla tar sitt förnuft till fånga och inte läser den, för troligtvis vill han det. Han vill att folk ska ge honom den uppmärksamheten, och att han får som han vill är det sista som han förtjänar.

Jag ägnar flera tankar till alla offer, alla som kommit undan, alla familjer, vänner och till hela det norska folket.

Stockholm

Nu har jag flyttat till stockholm. har bott här i fyra veckor och jag trivs. Jag trivs på jobbet, som är på DHL Global Forwarding, jag planerar transporter mellan olika länder, allt utom Sverige. Det blir en hel del dator i jobbet. Jag har flyttat hem till Carro, och bor i hennes vardagsrum, men jag har fått min egen lilla hörna genom hyllor. Vi kallar den 'Hana's Hörna'. Det blir inte så mycket fritid på vardagarna eftersom jag har en rätt så lång väg som jag åker varje dag. Men jag klarar mig och lever på helgerna.

Helgerna har varit händelserika, har spenderat som flest på gröna lund och sommarkrysset, men jag har också haft Hanna på besök, varit hem och hälsat på mina föräldrar och varit ute med Carro och hennes vänner.

Helgen som var åkte jag hem till mina föräldrar, där spelade Rolandz i parken och alla var där. Det var en riktigt rolig helg kan jag säga. Men nu har jag inte tid att skriva längre, för jag ska snart sova, och sen ska ju jag lära Carro och blogga också! Sen lovar jag att jag ska fortsätta med mina trettio dagar, jag ska bara hitta glöden att skriva igen!

Bild från när Hanna var och hälsa på, på bilden Hanna x2

Officiell Stockholmare?

Ja, nu har jag flyttat . jag sitter just nu i det som kommer vara mitt hem ett tag framåt, pappa var så snäll att han skjutsade hit mig med alla mina saker, och farmor följde med som sällskap. Nu är det mesta fixat, jag har köpt busskort, har betalat hyran och lite sånt. Nu väntas det väl bara att jag ska packa upp alla mina saker och inse att jag glömt hälften. Men jag ska ju hem igen om två veckor så jag får väl plocka med det jag glömt då .

Nu ska jag inte göra så mycket ta det lugnt och så. Bädda sängen och plocka upp lite saker lär jag väl också göra. Annars ska vi kolla på film ikväll, och bara mysa och vila lite grann.

Vet att jag varit dålig på mina 30 dagar, men jag ska fortsätta jag lovar! Det har bara varit mycket nu inför flytt och alla arbetsintervjuer och sånt. Men nu ska jag ta tag i det igen!

Stockholm - Here I come!

Ja, jobbet jag sökte i stockholm fick jag inte, men dom hade tydligen haft väldigt svårt att bestämma sig för vem som skulle få det, eftersom det stod mellan mig och en till. Dock fick den andra jobbet, men det gör inte så mycket eftersom dom lyckades ge mig ett jobb också. Inte riktigt samma jobb men nästan och det pågår till minst sista september.

Jag var ju på arbetsintervju i örebro idag också, men det var ingetjobb jag ville ha. Han som höll i intervjun sa att jag hade alldeled för mycket kompetens för att fastna på ett lager, och så kan det nog vara. Jag vill så himla mycket mer.

På söndag flyttar jag till stockholm, jag är nervös kan jag säga. jag är rädd för att jag ska längta hem för mycket eller för att jag inte sa klara jobbet, jag menar tänk om jag verkligen inte lär mig det jag måste lära mig? Vad händer då ?
Nu håller jag på att tvätta, ska tvätta upp allt och sedan ska jag börja packa ur lägenheten här i örebro. för nu ska vi flytta isär, jag och min älskade lägenhet. jag har varit rädd för denna dagen i nästan två år, dagen då jag måste lämna denna älskade lägenhet.

Men det är väl som det är. jag ska bli bättre på att skriva här, men inte idag.

PAUS

Har inte haft ordentlig tillgång till dator.
nu är jag tillbaka i Örebro men jag orkar inte uppdatera något eftersom jag måste lugna mina nerver och sova ordentligt eter några galna dagar i stockholm.

Imorgon får jag veta om jag får jobbet, det står mellan mig och en till, alltså 50/50 chans att få jobbet. JAG AVLIDER ju i väntan...

Alldeles för dåliga nerver för sånna här saker...

Dag 6 - Om detta var min sista dag

Om detta skulle vara min absolut sista dag i livet skulle jag se till att umgås med alla nära och kära, Vi skulle ha ätit god mat, varit glada och haft trevligt. För att alla ska kunna vara lyckliga.

Mina nära och kära är mitt allt, jag skulle inte vara något utan dom, och därförskulle jag välja att tillbringa sista dagen med dom. För att alla ska komma ihåg mig för den jag är.

Kommer inte på så mycket mer nu, kanske kommer på mer senare?

Stockholm

Nu sitter jag hos syster i Stockholm, ska på intervju imorgon! Taggad till tusen. Har varit dålig på att uppdatera och glömde min 30 dagar igår. Så det kommer lite senare. Eller jag glömde inte, jag hade inte tid.

Gårdagen bjöd på en tur till Karlskoga, och sedan kom Nicco. Vi åkte upp och våldgästade Adrian och drack lite vin. Väldigt roligt hade vi, eller dom hade väl mest roligt åt mig skulle jag tro... Tur att jag kan bjuda på mig själv i alla fall.

Kom hem runt två inatt och sen klockan 6 skulle jag upp för att hinna med tåget till stockholm. Nu är jag helt slut och ska snart käka lite mat, mums!

Dag 5 - Vad är kärlek?

Dagens ämne är vad är kärlek, lite sent att skriva det nu eftersom det räknas som ny dag, men har haft fullt upp innan!


Vad kärlek är för mig är oklart, jag vet faktiskt inte riktigt. Kärlek är något som gör mig glad, får mig att må bra och bli lycklig. Men kärlek finns i så många olika former. Den största kärleken för mig är nog den till min familj, jag vet inte var jag skulle ta vägen utan dom, eller vilken person jag hade varit idag utan dom. Dom har alltid fått mig lycklig, fått mig på bättre humör när jag mått dåligt och liknande. Dom är helt enkelt en så stor del av mitt liv att jag inte skulle klara mig utan dom.


Men kärlek kan också vara kärlek till mina vänner, som alltid ställer upp och finns där. Jag kan alltid ringa när jag mår dåligt och behöver stöd. Eller om jag helt enkelt bara vill prata, dom finns alltid där och det gör mig lycklig.


Sen kan det också vara kärlek till en annan människa, en specifik människa, som man väljer att dela allt med. Den kärleken som får det att pirra i magen, och får mig att bli nervös. Någon man kan lite på till 100% och som man aldrig vill skiljas ifrån.


Jag tycker att kärlek är för stort för att prata om, det går inte beskriva vad kärlek är för något. Kärlek finns alltid omkring oss, och riktigt kärlek är när vi kan välja att sätta någon annans behov framför oss själva.



Jag vet inte om man blir så mycket klokare av det här, men va fan. Kärlek är alldeles för stort, och för dom allra flesta är det en självklarhet!

snabb inlägg!

det blir ett litet snabbt inlägg nu eftersom nicco sitter och väntar på mig!
Fick ett samtak idag om Stockholmsjobbet, jag ska dit på måndag för arbetsintervju! FAN VA NICE. Lite senare fick jag ett till samtal, det var från DHL i Örebro, så på torsdag ska jag på arbetsintervju där. Behöver jag säga annat än att det ser ut som om dagen blir bra?

Ikväll vet jag inte vad som hnder, funderar på att dricka lite vin, men vi får väl se var kvällen tar mig!

Dag 4 - Det här åt jag idag

Det jag avskyr absolut mest här på internet är mat-bilder. jag menar hur intresserad är jag egentligen av att veta vad någon äter, och om jag nu vill veta det måste det finnas en bild på det? Dagen ämne är det här åt jag idag, men jag tänkte gör det lite annorlunda, jag skriver vad jag ätit och så, men också hur jag vanligtvis äter, hur mycket jag äter och om det verkligen är hälsosamt. Känns som om jag kanske får inte lite vettigt i ett annars ganska ovettigt inlägg.

Jag kan ju börja med vad jag ätit idag då:
Fukost: 1 Tekaka med Lättasmör, Edamer ost och värmlandkassler. Dryck: Apelsinjuice.
Middag: Kyckling, ris, Fajita sås. Dryck: mjölk.
Kvällsmat: 1 Tekaka med Lättasmör, Edamer ost och värmlandskassler. Dryck:Saft.
Annat skräp: Kladdkaka med grädde. Dryck: Vatten, saft och läsk.

Ja, det här är ju faktiskt inte vad jag brukar äta om jag säger så, eller kanske på sätt och vis. Hade jag befunnit mig i lägenheten hade jag nog ätit samma middag förutom att det hade varit färdiggrillad kyckling från ica istället, men sen hade jag inte ätit något mer, och troligtvis bara druckit Cola till. När jag inte är hemma hos mamma och pappa som jag är nu äter jag oftast bara en gång om dagen. detta beror på att det är tråkigt att laga mat själv, och det känns onödigt att köpa mat som jag ändå inte hinner äta upp innan det blir gammalt. Annars brukar jag ju inte äta kladdkaka, det var en engångsförteelse, jag har slutat med kaffebröd (Nästan i alla fall!) och jag har slutat helt att äta godis! Så är jag i lägenheten äter jag inget sånt!

Jag vet ju med mig själv att jag inte äter särskilt nyttig mat, men så länge varken jag eller min kropp mår dåligt av det tycker inte jag att det spelar någon roll. Självklart ser maten mycket roligare ut om jag har tex. en sallad också, men hur gott blir det då? Jag är väl ingen salladsmännsika om man säger så!

"Människan är född för att äta!" - Craig Claiborne

Dag 3 - Mina föräldrar

Mina föräldrar dom bor fortfarande tillsammans, har varit gifta i tjugoett år och verkar vad jag tycker vara lyckliga. Dom ser också till att hålla förhållandet vid liv, genom att göra saker tillsammans det kan vara att till exempel åka iväg någon helg bo på hotell vara utan barn, djur och huset och ta till vara på varandra. Dom är guldvärda båda två!

Min mamma heter Susanne och hon är nog den bästa mamman man kan ha. Även om vi bråkar ibland, så finns hon alltid där, hon ställer upp till hundra procent. Alla har sina dåliga sidor, men det spelar ingen roll. Hon är En underbar person, med humor och ett hjärta av guld. Jag skulle aldrig önska mig en annan mamma, hon har alltid funnits där för mig och de gånger som hon blir arg på mig har hon anledning. hon skulle aldrig göra mig något illa och jag vet att vad jag än skulle göra så kommer hon alltid älska mig. hon är riktigt duktig på det hon gör, det var hon som sydde min balklänning (!!!) och vi har ett intresse vi delar, nämligen djur överlag.

Pappa då, han heter Mikael, eller alla säger Micke. Det är samma sak där, han är nog den bästa pappan som finns. Min pappa är väldigt psykologisk av sig och försöker sig verkligen förstå sig på alla människor, han ger alla en ärlig chans att visa vem dom är, och det är guld värt, han ställer också upp till hundra procent. Min pappa är väldigt speciell, han har humor så det sjunger om det, han har alltd någonting att säga och tänker alltid igenom det han säger. Han lär sig av att leva.

Båda mina föräldrar är väldigt kloka, och de har satsat hela sina liv på oss barn, vilket jag alltid kommer vara evigt tacksam för. När jag var yngre såg jag det inte på samma sätt, jag såg inte hur mycket jag krävde av dom, det har resulterat i att jag väldigt ofta får dåligt samvete idag när jag ber om något. Jag hoppas att jag i framtiden kommer kunna ge tillbaka allt till mina föräldrar, all kärlek, alla saker och resor jag har fått av mina föräldrar, för det är de värda!
Jag vill att ni ska veta att jag älskar er!

Mammi inringad i rött

Pappa och jag på min bal

Togo

ja, det var någon som hade kommenterat mitt förra inlägg och ville veta lite mer om vad jag gjorde i togo. Så jag tänkte skriva lite om det, hur jag nu ska kunna skriva lite om det förståss...

Det finns ett inlägg från förut som jag gjorde när jag precis har kommit hem, men det är skitsamma, jag fick reda på att man med min skola (Wadköping UC, Örebro) kunde få följa med till Togo i fyra veckor. Jag som aldrig varit duktig på geografi hade ingen aning om var Togo låg, utan jag gick hem och pratade med mamma och pappa om det, vi sökte lite information och hittade att det var ett litet och fattigt land som låg i västafrika. jag var såklart väldigt nervös och vågade nästan inte skicka in min ansökan om att få följa med, men jag gjorde det och idag är jag riktigt glad över det!

Jag fick gå på intervju för att sedan bli uttagen, jag var alltså en av de tre som fick platsen till att följa med! jag var hur rädd som helst, det betydde att jag skulle lämna allt, familj, pojkvän, vardag och vänner. Men jag tog mig i kragen och följde med på resan som gick av stapeln den 15 mars 2010. vi var åtta personer som åkte, varav fyra av dom redan hade varit där innan och kände till landet. det startade med en låååång flygresa som var jobbig, det tog nästan 20 timmar att åka dit, eftersom det var flygplansbyte och liknande saker. jag som bara hade åkt på charterresor på max fyra timmar innan höll på att avlida. Väl framme kom våra tolkar Awall och Selé och mötte oss på flygplatsen dom hade ordnat med bussar så vi skulle ta oss till Ouros hus, som hade hade i Lomé. vi stannade i Lomé några dagar för att vila oss från flygresan.

Några dagar senare åkte vi upp till Sokodé den näst största staden i Togo, där skulle vi utföra praktik de närmsta veckorna och bo hos föreningen PASEORSC. det var också den föreningen vi var där för. PASEORSC är en föreing som hjälper trafficking-drabbade barn till gratis skolgång och lärlingutbildningar för att de ska få en ny chans i livet. vi var där för att stödja och kolla hur föreningen skötte sig.

Jag kan säga att resan till Togo är något av det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Visst jag var ledsen och längtade hem så frukansvärt mycket hela resan, men jag ångrar inte att jag åkte dit. Jag fick se en helt annan verklighet, och jag har lärt mig att hur lite eller hur mycket man än äger och har, kommer man längst i livet på att vara vänlig och dela med sig. det jobbigaste med hela resan var all fattigdom, att se barn som är riktigt undernärda och veta att jag kan i alla fall inte hjälpa dom, verkligen inte ensam! Jag som bara varit på charterresor innan fick mig en rejäl chock när jag kom till detta land, ett land som präglas av fattigdom, elände och smuts. Men det gör inte mig något, jag har aldrig varit så kär förut, för min kärlek till Togo går inte att beskriva. Det är ett fantastikst land, med fantastiska människor! Släng er i väggen alla charterresor säger jag bara, Togo behöver hjälp, och på något sätt kan jag alltid hjälpa till när jag åker dit. det gör mig stolt! Samtidigt fick jag se en stor del av landet, eftersom jag och min tolk Awall kom väldigt bra överrens fick jag följa med honom hem till hans familj som var väldigt fattiga, och jag fick följa med och hälsa på en flicka som hade två blinda föräldrar. Så medan många bara får se utsidan av landet, fick jag också se hela verkligeheten där som finns i familjerna.

Jag kan stolt berätta att Togo är ett land alla borde besöka, man får en annan syn på verkligheten samtidigt som man skaffar sig kärlek till ett land. För jag har aldrig träffat någon som åkt till Togo och inte älskat det landet.

Jag och Tolken Awall i Taxi på väg hem en kväll!

Hela svenska gänget och ett stort gäng av dom från

skolan utanför föreningens hus

Några av barnen på skolan!

Om det nu skulle vara någon som känner sig manad att stödja denna förening kan ni gå in på Tam-Tam's hemsida för mer information! Annars går det också bra att maila mig Hanna_92aa@hotmail.com

Dag 2 - Min första kärlek

Min första kärlek, det är ett svårt ämne att skriva om för mig just nu. Anledningen är för att jag precis har avslutat förhållandet, eller inte precis men för två månader sedan. Det är fortfarande svårt att se slutet på vårt förhållande genom klara ögon, antagligen för att det inte var så länge sedan det tog slut.

När jag var liten var jag kär i en kille som hette emil, våra mammor var bästavänner och vi var så kära i varandra. Trots det räknas han inte som min första kärlek, för då visste jag inte vad riktig kärlek var.

Min första kärlek kom istället i September 2009, det var på hälleforsmarken samma år som jag träffade michael och lärde känna honom som en riktigt person. någon månad senare var vi tillsammans, men jag var nog inte kär i just honom de första veckorna utan jag var nog kär i att jag hade en kille som tyckte om mig. men känslorna växte, och det blev riktiga känslor. Första gången han sa till mig att han älskade mig svarade jag inte, jag låtsades sova eftersom jag inte vågade svara, För mig var allt detta något nytt medan han en gång tidigare redan varit med om allt. Jag var väldigt orolig att jag inte var någon bra flickvän, att jag skulle göra fel och att jag skulle säga fel saker.

Men det verkade som om jag faktiskt gjorde allt rätt, våran halvårsdag firades på två skilda håll, jag befann mig i Togo, västafrika och michael befann sig i Sverige. vi åkte sedan tillsammans till tunisien en vecka tillsammans med min familj. vi firade ett år och allt var spuerbra, tills lite senare. för dom som såg oss utifrån trodde nog fortfarande att allt var superbra, men det var det inte. vi bråkade mcyket och tog varandra för givet. vi firade ettochetthalvtår också på olika håll, men av helt andra anledningar vi var nämligen osams. lite senare tog det slut, klart var jag ledsen, men på något vis var det lättare än jag hade trott. michael hade förändrats det hade jag också, jag tror att vi växte från varandra, men jag kan aldrig vara arg på honom eller något sånt. jag är glad över att jag fick chansen att dela en del av mitt liv tillsammans med honom, och jag är honom evigt tacksam för den person han har hjälpt mig att bli.

arbetsförmedlingen ?

Ja, igår kväll kom anna förbi mig på ngåra cider, så vi tyckte att dom jag hade var för få och vi fortsatte ut till IVY, för att dricka några där också. På vägen dit hittade vi lite konstverk eftersom det är någon konstutställning i hela Örebro stad. Jag hittade en pojkvän som jag kan pussas med och anna hittade en ny soffa! Väl på IVY hade vi väldigt roligt, särskilt eftersom anna var arg, jag hade roligt åt det i alla fall. Sen var det dags att vända hemåt.

Idag åkte jag tillbaka till la familia eftersom jag var tvungen att skriva in mig på arbetsförmedlingen, jag fick inte så mycket mer hjälp där förutom ett till konstaterande att jag är arbetslös. jippie! Om de ska arbeta på ett sånt ställe tycker jag att de ska kunna bete sig mot människor också, jag blev väldigt irriterad när en frågade, "vem tar hand om den nya tjejen som precis skrivit in sig?" ingeen svarade, tillslut är den en som suckar riktigt högt och säger "Jag, det är väl min tur då".

nu sitter vi här jag, mamma och oskar, framför varsin dator. gud vilken social familj vi är. eller ja, mamma försöker ju övertala mig att fälja med på friskis och svettis ikväll, behöver jag ens säga att hon inte lyckas?

Anna på sin nya soffa :)

30 dagar, dag 1 - om mig

Jag tänkte göra det alla andra gjorde för flera månader sen, nämligen 30 om mig och allt omkring mig.

dag 1 - Om mig

Jag kan inte säga precis vem jag är eller vad jag vill. Det jag vet är att jag är 18 år, en riktigt livsnjutare men jag är också väldigt negativ. jag ser mycket negativt i livet och så fort någonting går emot mig så lägger jag av och ger upp. det är en dålig sida jag har som jag vareviga dag kämpar mot. jag försöker tänka positivt och verkligen försöka. Jag har precis avslutat min utbildning, och står just nu på en kant i livet där jag inte vet var jag ska eller vad som kommer att hända. jag försöker hitta ett jobb, ta mig vidare i livet och kunna försörja mig själv. Jag är ju trotsallt så pass gammal att jag ska klara mig utan mina föräldrar. ändå står jag och väger, jag vill inte bli vuxen, börja jobba och ta hand om mig själv. jag vill att mamam ska ta hand om mig, ha pappa och prata med men jag får ändå dåligt samvete varje gång jag ber mina föräldrar om pengar.

jag är för dom allra flesta en i mängden, men för mig själv är jag verkligen någon speciell. någon som kan göra precis vad den vill i sitt liv, men ändå inte vara allt för oseriös utan kunna lyckas här i livet. det är så jag vill se på mig själv!

Arbetsintervju

Jag var på arbetsintervju klockan nio imorse. det var som jag trodde och jag vill absolut inte jobba med det. det är kasst betalt fast man måste jobba röven av sig. Jag håller fortfarande tummarna för stockholmsjobbet istället, för då får jag mycket pengar och slipper sitta i någon jävla telefon hela tiden. Nej, jag ska tacka nej till jobbet om jag nu ens blir erbjuden att arbete, jag tänker inte ha en slavlön. istället blir det väl som vanligt och bara fortsätta leta jobb hela tiden.

Idag ska jag fika med Anngelica, träffa Anna och sen måste jag städa lägenheten... det sista skulle jag gärna passa över till någon annan, ingen som är frivillig? får väl tjata lite på Anna, hon brukar vara duktig på att städa när hon kommer hem till mig ;)

skulle slängt upp en bild på mig och anna, men det funkar tydligen inte...

Student 2011

Nu har jag tagit studenten, jag ska alltså vara så gammal att jag ska flytta hemifrån, börja jobba, försörja mig själv. Jag ska helt enkelt vara vuxen nu, men jag känner mig inte vuxen någonstans. Det känns bara som en lite bättre skolavslutning och som ett vanligt sommarlov bara det att jag letar jobb. Men nu har jag gjort allt det där som ska bevisa att jagh ar slutat skolan, jag har gått på bal och klätt mig riktigt fint för en kväll, jag har tagit studenten, åkt flak och blivit full.


jag vet själv att jag har vuxit och kanske blivit äldre, men jag är inte vuxen, jag är långtifrån vuxen. Jag är fortfarande liten, vilsen och har inte en aning om vad jag vill göra när jag blir stor. Jag ska gå på arbetsintervju imorgon, den andra i mitt liv, nu vet jag hur jag ska göra, hur jag ska prata och vad jag ska säga. fast det ör inte jobbet jag vill ha, istället hoppas jag och håller tummarna för jobbet i stockholm. jag kanske flyttar till den stora staden och blir vuxen där tillsammans med min syster. och om det inte händer, återstår det att se vad jag ska göra med mitt liv. allt jag vet är att ett nytt kapitel har strtat, ett kapitel där jag inte är ungdom, inte kommer börja skolan igen, och är singel igen.


Ett kapitel som jag ser fram emot med stora förväntningar!

Tillbaka blick

Det är mycket som har hänt på bara några år. Det har varit upp och nedgångar. Det har varit tjafs, bråk och mycket annat men det mesta har löst sig. Jag kommer ihåg min första dag på gymnasiet, jag var nervös för att jag inte skulle ha någon att umgås med, att jag inte skulle tycka om min klass och att jag skulle flytta hemifrån. Jag flyttade till min moster och hennes familj, men för mig var det så stort. Jag hade blivit stor nog att klara mig utan mamma och pappa.

Ett år seanre fick jag en egen lägenhet, ett eget hem, ett ställe som bara var mitt. Mycket tankar fanns frågor som om jag verkligen var vuxen nog att klara mig själv, och det inte skulle bli ensamt och om jag skulle strunta i skolan för att ingen fanns där och tjatade på mig. Det visade sig att allt gick bra, jag kunde klara mig själv, det blev inte ensamt och skolan klarade jag galant. Jag hade den bästa sommaren i mitt liv, den spenderades med Anna och vi hann hitta på mycket kul. Vi hängde vid slottet varje kväll, träffade mya människor och reste till Göteborg alldeles ensamma.

Jag började samtidigt andra året på gymnasiet, träffade en pojke som senare skulle visa sig bli min första riktigt stora kärlek. Jag åkte till Tyskland med klassen, spenderade all min lediga tid med Michael. Jag hann och på vårterminen i Tvåan åka till Togo. Fyra veckors praktikresa stod på schemat, sagt och gjort. Jag fick se verkligenheten på ett annat sätt, detta visade sig vara en resa som jag aldrig kommer att glömma. Jag lärde mig så himla mycket och växte som person. Men allt var inte bra där nere, detta betydde fyra veckors saknad av pojkvän, familj, hem och vanlig vardag. När jag tänker efter nu så ångrar jag ingenting.

2010, tvåtusentio, ett år som har förändrat mig mycket. Jag åkte som sagt till Togo, spenderade min sommar med michael, vi vek inte från varandras sidor, jag åkte till Tunisien, såg min moster gifta sig, jag firade ett år med michael vilket betyder att det är det längsta förhållandet jag någonsin har haft. Jag har också hunnit att fylla Arton, gå ut på krogen och allt annat som hör till att fylla arton. Jag började ta körlektioner, gjorde halkan, boka uppskrivning och uppkörning, jag firade jul tillsammans med Michael och Nyår tillsammans med mina närmsta och mest kära.

Alla dessa år har varit väldigt omtumlande, människor har kommit och gått, sånna som stått mig nära och sånna som inte har gjort det. Jag kan inte annat än tacka er för att ni har funnits. För att ni har hjälpt mig att bli den personen jag är idag, en gladare, trevligare och mycket visare vuxen männsika. Eller ja, vuxen om man kollar på papper.

Jag hoppas att 2011, tvåtusenelva, kommer med ännu fler utmaningar, människor att träffa och överraskningar. Det känns som om det kommer att bli ett bra år, med många nya möjligheter!