Min första kärlek, det är ett svårt ämne att skriva om för mig just nu. Anledningen är för att jag precis har avslutat förhållandet, eller inte precis men för två månader sedan. Det är fortfarande svårt att se slutet på vårt förhållande genom klara ögon, antagligen för att det inte var så länge sedan det tog slut.
När jag var liten var jag kär i en kille som hette emil, våra mammor var bästavänner och vi var så kära i varandra. Trots det räknas han inte som min första kärlek, för då visste jag inte vad riktig kärlek var.
Min första kärlek kom istället i September 2009, det var på hälleforsmarken samma år som jag träffade michael och lärde känna honom som en riktigt person. någon månad senare var vi tillsammans, men jag var nog inte kär i just honom de första veckorna utan jag var nog kär i att jag hade en kille som tyckte om mig. men känslorna växte, och det blev riktiga känslor. Första gången han sa till mig att han älskade mig svarade jag inte, jag låtsades sova eftersom jag inte vågade svara, För mig var allt detta något nytt medan han en gång tidigare redan varit med om allt. Jag var väldigt orolig att jag inte var någon bra flickvän, att jag skulle göra fel och att jag skulle säga fel saker.
Men det verkade som om jag faktiskt gjorde allt rätt, våran halvårsdag firades på två skilda håll, jag befann mig i Togo, västafrika och michael befann sig i Sverige. vi åkte sedan tillsammans till tunisien en vecka tillsammans med min familj. vi firade ett år och allt var spuerbra, tills lite senare. för dom som såg oss utifrån trodde nog fortfarande att allt var superbra, men det var det inte. vi bråkade mcyket och tog varandra för givet. vi firade ettochetthalvtår också på olika håll, men av helt andra anledningar vi var nämligen osams. lite senare tog det slut, klart var jag ledsen, men på något vis var det lättare än jag hade trott. michael hade förändrats det hade jag också, jag tror att vi växte från varandra, men jag kan aldrig vara arg på honom eller något sånt. jag är glad över att jag fick chansen att dela en del av mitt liv tillsammans med honom, och jag är honom evigt tacksam för den person han har hjälpt mig att bli.
Är väldigt imponerad att du kan 'ändå skriva detta trots att det verkar färskt och att mycket känslor ligger bakom :( starkt gjort! och jag inte nog med det så skrev du att du befann dig i Togo.hehe så du har varit där? vad gjorde du där om man får vara nyfiken? jag är nämligen från Togo så det var lite kul att läsa. vad tyckte du om Togo då? ha en bra kväll! /Ch
SvaraRadera