Togo

ja, det var någon som hade kommenterat mitt förra inlägg och ville veta lite mer om vad jag gjorde i togo. Så jag tänkte skriva lite om det, hur jag nu ska kunna skriva lite om det förståss...

Det finns ett inlägg från förut som jag gjorde när jag precis har kommit hem, men det är skitsamma, jag fick reda på att man med min skola (Wadköping UC, Örebro) kunde få följa med till Togo i fyra veckor. Jag som aldrig varit duktig på geografi hade ingen aning om var Togo låg, utan jag gick hem och pratade med mamma och pappa om det, vi sökte lite information och hittade att det var ett litet och fattigt land som låg i västafrika. jag var såklart väldigt nervös och vågade nästan inte skicka in min ansökan om att få följa med, men jag gjorde det och idag är jag riktigt glad över det!

Jag fick gå på intervju för att sedan bli uttagen, jag var alltså en av de tre som fick platsen till att följa med! jag var hur rädd som helst, det betydde att jag skulle lämna allt, familj, pojkvän, vardag och vänner. Men jag tog mig i kragen och följde med på resan som gick av stapeln den 15 mars 2010. vi var åtta personer som åkte, varav fyra av dom redan hade varit där innan och kände till landet. det startade med en låååång flygresa som var jobbig, det tog nästan 20 timmar att åka dit, eftersom det var flygplansbyte och liknande saker. jag som bara hade åkt på charterresor på max fyra timmar innan höll på att avlida. Väl framme kom våra tolkar Awall och Selé och mötte oss på flygplatsen dom hade ordnat med bussar så vi skulle ta oss till Ouros hus, som hade hade i Lomé. vi stannade i Lomé några dagar för att vila oss från flygresan.

Några dagar senare åkte vi upp till Sokodé den näst största staden i Togo, där skulle vi utföra praktik de närmsta veckorna och bo hos föreningen PASEORSC. det var också den föreningen vi var där för. PASEORSC är en föreing som hjälper trafficking-drabbade barn till gratis skolgång och lärlingutbildningar för att de ska få en ny chans i livet. vi var där för att stödja och kolla hur föreningen skötte sig.

Jag kan säga att resan till Togo är något av det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Visst jag var ledsen och längtade hem så frukansvärt mycket hela resan, men jag ångrar inte att jag åkte dit. Jag fick se en helt annan verklighet, och jag har lärt mig att hur lite eller hur mycket man än äger och har, kommer man längst i livet på att vara vänlig och dela med sig. det jobbigaste med hela resan var all fattigdom, att se barn som är riktigt undernärda och veta att jag kan i alla fall inte hjälpa dom, verkligen inte ensam! Jag som bara varit på charterresor innan fick mig en rejäl chock när jag kom till detta land, ett land som präglas av fattigdom, elände och smuts. Men det gör inte mig något, jag har aldrig varit så kär förut, för min kärlek till Togo går inte att beskriva. Det är ett fantastikst land, med fantastiska människor! Släng er i väggen alla charterresor säger jag bara, Togo behöver hjälp, och på något sätt kan jag alltid hjälpa till när jag åker dit. det gör mig stolt! Samtidigt fick jag se en stor del av landet, eftersom jag och min tolk Awall kom väldigt bra överrens fick jag följa med honom hem till hans familj som var väldigt fattiga, och jag fick följa med och hälsa på en flicka som hade två blinda föräldrar. Så medan många bara får se utsidan av landet, fick jag också se hela verkligeheten där som finns i familjerna.

Jag kan stolt berätta att Togo är ett land alla borde besöka, man får en annan syn på verkligheten samtidigt som man skaffar sig kärlek till ett land. För jag har aldrig träffat någon som åkt till Togo och inte älskat det landet.

Jag och Tolken Awall i Taxi på väg hem en kväll!

Hela svenska gänget och ett stort gäng av dom från

skolan utanför föreningens hus

Några av barnen på skolan!

Om det nu skulle vara någon som känner sig manad att stödja denna förening kan ni gå in på Tam-Tam's hemsida för mer information! Annars går det också bra att maila mig Hanna_92aa@hotmail.com