Jag vet inte vad som händer med mig, jag är inte längre den där glada, spralliga och lite barnsliga Hanna. Istället är jag trött, sur, irriterad och allmänt otrevlig. Stockholm gör mig inte gott, Stockholm förvandlar mig till ett negativt monster som tröttnat på allt. I fredags fick jag höra att jag inte är någon 'storstadsmänniska' anledningen var att jag berättade om dofter som jag tycker om. Bland annat nyslaget hö och nyklipptgräs. Dofter som inte finns i stockholm, här luktar allt avgsaer och grått.
När jag verkligen inte orkar mer tar jag på mig mina hörlurar och försvinner in i Lasses värld tillsammans med musiken och hans kloka ord. Det är då jag får känna glädje och får en gnutta hopp om att jag en dag ska få flytta hem igen!
Jag vill inte visa mig svag, jag känner mig inte tillräklig då. Jag kan inte visa att jag också tar skada, men trots allt är jag inte mer än människa. Som människa känner jag ilska och saknad, ilska för att du ljuger och inte är ärlig. Saknad för att du fortfarande betyder väldigt mycket för mig, för att jag längtar hem och hoppas på att få komma hem en dag.
Den tjugoandra februari tvåtusennio skrev jag följande på bloggen: ' Jag har lovat mig själv en sak, och det är att jag aldrig ska bli bitter och sur' Var är jag då på väg nu? Jag måste verkligen försöka se något positivt att bo i Stockholm oavsett om det är sanning eller om jag ska behöva inbilla mig det. Jag kommer gå under om jag inte blir gladare, jag är ingen arg person, det är jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar