Officiell Stockholmare?

Ja, nu har jag flyttat . jag sitter just nu i det som kommer vara mitt hem ett tag framåt, pappa var så snäll att han skjutsade hit mig med alla mina saker, och farmor följde med som sällskap. Nu är det mesta fixat, jag har köpt busskort, har betalat hyran och lite sånt. Nu väntas det väl bara att jag ska packa upp alla mina saker och inse att jag glömt hälften. Men jag ska ju hem igen om två veckor så jag får väl plocka med det jag glömt då .

Nu ska jag inte göra så mycket ta det lugnt och så. Bädda sängen och plocka upp lite saker lär jag väl också göra. Annars ska vi kolla på film ikväll, och bara mysa och vila lite grann.

Vet att jag varit dålig på mina 30 dagar, men jag ska fortsätta jag lovar! Det har bara varit mycket nu inför flytt och alla arbetsintervjuer och sånt. Men nu ska jag ta tag i det igen!

Stockholm - Here I come!

Ja, jobbet jag sökte i stockholm fick jag inte, men dom hade tydligen haft väldigt svårt att bestämma sig för vem som skulle få det, eftersom det stod mellan mig och en till. Dock fick den andra jobbet, men det gör inte så mycket eftersom dom lyckades ge mig ett jobb också. Inte riktigt samma jobb men nästan och det pågår till minst sista september.

Jag var ju på arbetsintervju i örebro idag också, men det var ingetjobb jag ville ha. Han som höll i intervjun sa att jag hade alldeled för mycket kompetens för att fastna på ett lager, och så kan det nog vara. Jag vill så himla mycket mer.

På söndag flyttar jag till stockholm, jag är nervös kan jag säga. jag är rädd för att jag ska längta hem för mycket eller för att jag inte sa klara jobbet, jag menar tänk om jag verkligen inte lär mig det jag måste lära mig? Vad händer då ?
Nu håller jag på att tvätta, ska tvätta upp allt och sedan ska jag börja packa ur lägenheten här i örebro. för nu ska vi flytta isär, jag och min älskade lägenhet. jag har varit rädd för denna dagen i nästan två år, dagen då jag måste lämna denna älskade lägenhet.

Men det är väl som det är. jag ska bli bättre på att skriva här, men inte idag.

PAUS

Har inte haft ordentlig tillgång till dator.
nu är jag tillbaka i Örebro men jag orkar inte uppdatera något eftersom jag måste lugna mina nerver och sova ordentligt eter några galna dagar i stockholm.

Imorgon får jag veta om jag får jobbet, det står mellan mig och en till, alltså 50/50 chans att få jobbet. JAG AVLIDER ju i väntan...

Alldeles för dåliga nerver för sånna här saker...

Dag 6 - Om detta var min sista dag

Om detta skulle vara min absolut sista dag i livet skulle jag se till att umgås med alla nära och kära, Vi skulle ha ätit god mat, varit glada och haft trevligt. För att alla ska kunna vara lyckliga.

Mina nära och kära är mitt allt, jag skulle inte vara något utan dom, och därförskulle jag välja att tillbringa sista dagen med dom. För att alla ska komma ihåg mig för den jag är.

Kommer inte på så mycket mer nu, kanske kommer på mer senare?

Stockholm

Nu sitter jag hos syster i Stockholm, ska på intervju imorgon! Taggad till tusen. Har varit dålig på att uppdatera och glömde min 30 dagar igår. Så det kommer lite senare. Eller jag glömde inte, jag hade inte tid.

Gårdagen bjöd på en tur till Karlskoga, och sedan kom Nicco. Vi åkte upp och våldgästade Adrian och drack lite vin. Väldigt roligt hade vi, eller dom hade väl mest roligt åt mig skulle jag tro... Tur att jag kan bjuda på mig själv i alla fall.

Kom hem runt två inatt och sen klockan 6 skulle jag upp för att hinna med tåget till stockholm. Nu är jag helt slut och ska snart käka lite mat, mums!

Dag 5 - Vad är kärlek?

Dagens ämne är vad är kärlek, lite sent att skriva det nu eftersom det räknas som ny dag, men har haft fullt upp innan!


Vad kärlek är för mig är oklart, jag vet faktiskt inte riktigt. Kärlek är något som gör mig glad, får mig att må bra och bli lycklig. Men kärlek finns i så många olika former. Den största kärleken för mig är nog den till min familj, jag vet inte var jag skulle ta vägen utan dom, eller vilken person jag hade varit idag utan dom. Dom har alltid fått mig lycklig, fått mig på bättre humör när jag mått dåligt och liknande. Dom är helt enkelt en så stor del av mitt liv att jag inte skulle klara mig utan dom.


Men kärlek kan också vara kärlek till mina vänner, som alltid ställer upp och finns där. Jag kan alltid ringa när jag mår dåligt och behöver stöd. Eller om jag helt enkelt bara vill prata, dom finns alltid där och det gör mig lycklig.


Sen kan det också vara kärlek till en annan människa, en specifik människa, som man väljer att dela allt med. Den kärleken som får det att pirra i magen, och får mig att bli nervös. Någon man kan lite på till 100% och som man aldrig vill skiljas ifrån.


Jag tycker att kärlek är för stort för att prata om, det går inte beskriva vad kärlek är för något. Kärlek finns alltid omkring oss, och riktigt kärlek är när vi kan välja att sätta någon annans behov framför oss själva.



Jag vet inte om man blir så mycket klokare av det här, men va fan. Kärlek är alldeles för stort, och för dom allra flesta är det en självklarhet!

snabb inlägg!

det blir ett litet snabbt inlägg nu eftersom nicco sitter och väntar på mig!
Fick ett samtak idag om Stockholmsjobbet, jag ska dit på måndag för arbetsintervju! FAN VA NICE. Lite senare fick jag ett till samtal, det var från DHL i Örebro, så på torsdag ska jag på arbetsintervju där. Behöver jag säga annat än att det ser ut som om dagen blir bra?

Ikväll vet jag inte vad som hnder, funderar på att dricka lite vin, men vi får väl se var kvällen tar mig!

Dag 4 - Det här åt jag idag

Det jag avskyr absolut mest här på internet är mat-bilder. jag menar hur intresserad är jag egentligen av att veta vad någon äter, och om jag nu vill veta det måste det finnas en bild på det? Dagen ämne är det här åt jag idag, men jag tänkte gör det lite annorlunda, jag skriver vad jag ätit och så, men också hur jag vanligtvis äter, hur mycket jag äter och om det verkligen är hälsosamt. Känns som om jag kanske får inte lite vettigt i ett annars ganska ovettigt inlägg.

Jag kan ju börja med vad jag ätit idag då:
Fukost: 1 Tekaka med Lättasmör, Edamer ost och värmlandkassler. Dryck: Apelsinjuice.
Middag: Kyckling, ris, Fajita sås. Dryck: mjölk.
Kvällsmat: 1 Tekaka med Lättasmör, Edamer ost och värmlandskassler. Dryck:Saft.
Annat skräp: Kladdkaka med grädde. Dryck: Vatten, saft och läsk.

Ja, det här är ju faktiskt inte vad jag brukar äta om jag säger så, eller kanske på sätt och vis. Hade jag befunnit mig i lägenheten hade jag nog ätit samma middag förutom att det hade varit färdiggrillad kyckling från ica istället, men sen hade jag inte ätit något mer, och troligtvis bara druckit Cola till. När jag inte är hemma hos mamma och pappa som jag är nu äter jag oftast bara en gång om dagen. detta beror på att det är tråkigt att laga mat själv, och det känns onödigt att köpa mat som jag ändå inte hinner äta upp innan det blir gammalt. Annars brukar jag ju inte äta kladdkaka, det var en engångsförteelse, jag har slutat med kaffebröd (Nästan i alla fall!) och jag har slutat helt att äta godis! Så är jag i lägenheten äter jag inget sånt!

Jag vet ju med mig själv att jag inte äter särskilt nyttig mat, men så länge varken jag eller min kropp mår dåligt av det tycker inte jag att det spelar någon roll. Självklart ser maten mycket roligare ut om jag har tex. en sallad också, men hur gott blir det då? Jag är väl ingen salladsmännsika om man säger så!

"Människan är född för att äta!" - Craig Claiborne

Dag 3 - Mina föräldrar

Mina föräldrar dom bor fortfarande tillsammans, har varit gifta i tjugoett år och verkar vad jag tycker vara lyckliga. Dom ser också till att hålla förhållandet vid liv, genom att göra saker tillsammans det kan vara att till exempel åka iväg någon helg bo på hotell vara utan barn, djur och huset och ta till vara på varandra. Dom är guldvärda båda två!

Min mamma heter Susanne och hon är nog den bästa mamman man kan ha. Även om vi bråkar ibland, så finns hon alltid där, hon ställer upp till hundra procent. Alla har sina dåliga sidor, men det spelar ingen roll. Hon är En underbar person, med humor och ett hjärta av guld. Jag skulle aldrig önska mig en annan mamma, hon har alltid funnits där för mig och de gånger som hon blir arg på mig har hon anledning. hon skulle aldrig göra mig något illa och jag vet att vad jag än skulle göra så kommer hon alltid älska mig. hon är riktigt duktig på det hon gör, det var hon som sydde min balklänning (!!!) och vi har ett intresse vi delar, nämligen djur överlag.

Pappa då, han heter Mikael, eller alla säger Micke. Det är samma sak där, han är nog den bästa pappan som finns. Min pappa är väldigt psykologisk av sig och försöker sig verkligen förstå sig på alla människor, han ger alla en ärlig chans att visa vem dom är, och det är guld värt, han ställer också upp till hundra procent. Min pappa är väldigt speciell, han har humor så det sjunger om det, han har alltd någonting att säga och tänker alltid igenom det han säger. Han lär sig av att leva.

Båda mina föräldrar är väldigt kloka, och de har satsat hela sina liv på oss barn, vilket jag alltid kommer vara evigt tacksam för. När jag var yngre såg jag det inte på samma sätt, jag såg inte hur mycket jag krävde av dom, det har resulterat i att jag väldigt ofta får dåligt samvete idag när jag ber om något. Jag hoppas att jag i framtiden kommer kunna ge tillbaka allt till mina föräldrar, all kärlek, alla saker och resor jag har fått av mina föräldrar, för det är de värda!
Jag vill att ni ska veta att jag älskar er!

Mammi inringad i rött

Pappa och jag på min bal

Togo

ja, det var någon som hade kommenterat mitt förra inlägg och ville veta lite mer om vad jag gjorde i togo. Så jag tänkte skriva lite om det, hur jag nu ska kunna skriva lite om det förståss...

Det finns ett inlägg från förut som jag gjorde när jag precis har kommit hem, men det är skitsamma, jag fick reda på att man med min skola (Wadköping UC, Örebro) kunde få följa med till Togo i fyra veckor. Jag som aldrig varit duktig på geografi hade ingen aning om var Togo låg, utan jag gick hem och pratade med mamma och pappa om det, vi sökte lite information och hittade att det var ett litet och fattigt land som låg i västafrika. jag var såklart väldigt nervös och vågade nästan inte skicka in min ansökan om att få följa med, men jag gjorde det och idag är jag riktigt glad över det!

Jag fick gå på intervju för att sedan bli uttagen, jag var alltså en av de tre som fick platsen till att följa med! jag var hur rädd som helst, det betydde att jag skulle lämna allt, familj, pojkvän, vardag och vänner. Men jag tog mig i kragen och följde med på resan som gick av stapeln den 15 mars 2010. vi var åtta personer som åkte, varav fyra av dom redan hade varit där innan och kände till landet. det startade med en låååång flygresa som var jobbig, det tog nästan 20 timmar att åka dit, eftersom det var flygplansbyte och liknande saker. jag som bara hade åkt på charterresor på max fyra timmar innan höll på att avlida. Väl framme kom våra tolkar Awall och Selé och mötte oss på flygplatsen dom hade ordnat med bussar så vi skulle ta oss till Ouros hus, som hade hade i Lomé. vi stannade i Lomé några dagar för att vila oss från flygresan.

Några dagar senare åkte vi upp till Sokodé den näst största staden i Togo, där skulle vi utföra praktik de närmsta veckorna och bo hos föreningen PASEORSC. det var också den föreningen vi var där för. PASEORSC är en föreing som hjälper trafficking-drabbade barn till gratis skolgång och lärlingutbildningar för att de ska få en ny chans i livet. vi var där för att stödja och kolla hur föreningen skötte sig.

Jag kan säga att resan till Togo är något av det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Visst jag var ledsen och längtade hem så frukansvärt mycket hela resan, men jag ångrar inte att jag åkte dit. Jag fick se en helt annan verklighet, och jag har lärt mig att hur lite eller hur mycket man än äger och har, kommer man längst i livet på att vara vänlig och dela med sig. det jobbigaste med hela resan var all fattigdom, att se barn som är riktigt undernärda och veta att jag kan i alla fall inte hjälpa dom, verkligen inte ensam! Jag som bara varit på charterresor innan fick mig en rejäl chock när jag kom till detta land, ett land som präglas av fattigdom, elände och smuts. Men det gör inte mig något, jag har aldrig varit så kär förut, för min kärlek till Togo går inte att beskriva. Det är ett fantastikst land, med fantastiska människor! Släng er i väggen alla charterresor säger jag bara, Togo behöver hjälp, och på något sätt kan jag alltid hjälpa till när jag åker dit. det gör mig stolt! Samtidigt fick jag se en stor del av landet, eftersom jag och min tolk Awall kom väldigt bra överrens fick jag följa med honom hem till hans familj som var väldigt fattiga, och jag fick följa med och hälsa på en flicka som hade två blinda föräldrar. Så medan många bara får se utsidan av landet, fick jag också se hela verkligeheten där som finns i familjerna.

Jag kan stolt berätta att Togo är ett land alla borde besöka, man får en annan syn på verkligheten samtidigt som man skaffar sig kärlek till ett land. För jag har aldrig träffat någon som åkt till Togo och inte älskat det landet.

Jag och Tolken Awall i Taxi på väg hem en kväll!

Hela svenska gänget och ett stort gäng av dom från

skolan utanför föreningens hus

Några av barnen på skolan!

Om det nu skulle vara någon som känner sig manad att stödja denna förening kan ni gå in på Tam-Tam's hemsida för mer information! Annars går det också bra att maila mig Hanna_92aa@hotmail.com

Dag 2 - Min första kärlek

Min första kärlek, det är ett svårt ämne att skriva om för mig just nu. Anledningen är för att jag precis har avslutat förhållandet, eller inte precis men för två månader sedan. Det är fortfarande svårt att se slutet på vårt förhållande genom klara ögon, antagligen för att det inte var så länge sedan det tog slut.

När jag var liten var jag kär i en kille som hette emil, våra mammor var bästavänner och vi var så kära i varandra. Trots det räknas han inte som min första kärlek, för då visste jag inte vad riktig kärlek var.

Min första kärlek kom istället i September 2009, det var på hälleforsmarken samma år som jag träffade michael och lärde känna honom som en riktigt person. någon månad senare var vi tillsammans, men jag var nog inte kär i just honom de första veckorna utan jag var nog kär i att jag hade en kille som tyckte om mig. men känslorna växte, och det blev riktiga känslor. Första gången han sa till mig att han älskade mig svarade jag inte, jag låtsades sova eftersom jag inte vågade svara, För mig var allt detta något nytt medan han en gång tidigare redan varit med om allt. Jag var väldigt orolig att jag inte var någon bra flickvän, att jag skulle göra fel och att jag skulle säga fel saker.

Men det verkade som om jag faktiskt gjorde allt rätt, våran halvårsdag firades på två skilda håll, jag befann mig i Togo, västafrika och michael befann sig i Sverige. vi åkte sedan tillsammans till tunisien en vecka tillsammans med min familj. vi firade ett år och allt var spuerbra, tills lite senare. för dom som såg oss utifrån trodde nog fortfarande att allt var superbra, men det var det inte. vi bråkade mcyket och tog varandra för givet. vi firade ettochetthalvtår också på olika håll, men av helt andra anledningar vi var nämligen osams. lite senare tog det slut, klart var jag ledsen, men på något vis var det lättare än jag hade trott. michael hade förändrats det hade jag också, jag tror att vi växte från varandra, men jag kan aldrig vara arg på honom eller något sånt. jag är glad över att jag fick chansen att dela en del av mitt liv tillsammans med honom, och jag är honom evigt tacksam för den person han har hjälpt mig att bli.

arbetsförmedlingen ?

Ja, igår kväll kom anna förbi mig på ngåra cider, så vi tyckte att dom jag hade var för få och vi fortsatte ut till IVY, för att dricka några där också. På vägen dit hittade vi lite konstverk eftersom det är någon konstutställning i hela Örebro stad. Jag hittade en pojkvän som jag kan pussas med och anna hittade en ny soffa! Väl på IVY hade vi väldigt roligt, särskilt eftersom anna var arg, jag hade roligt åt det i alla fall. Sen var det dags att vända hemåt.

Idag åkte jag tillbaka till la familia eftersom jag var tvungen att skriva in mig på arbetsförmedlingen, jag fick inte så mycket mer hjälp där förutom ett till konstaterande att jag är arbetslös. jippie! Om de ska arbeta på ett sånt ställe tycker jag att de ska kunna bete sig mot människor också, jag blev väldigt irriterad när en frågade, "vem tar hand om den nya tjejen som precis skrivit in sig?" ingeen svarade, tillslut är den en som suckar riktigt högt och säger "Jag, det är väl min tur då".

nu sitter vi här jag, mamma och oskar, framför varsin dator. gud vilken social familj vi är. eller ja, mamma försöker ju övertala mig att fälja med på friskis och svettis ikväll, behöver jag ens säga att hon inte lyckas?

Anna på sin nya soffa :)

30 dagar, dag 1 - om mig

Jag tänkte göra det alla andra gjorde för flera månader sen, nämligen 30 om mig och allt omkring mig.

dag 1 - Om mig

Jag kan inte säga precis vem jag är eller vad jag vill. Det jag vet är att jag är 18 år, en riktigt livsnjutare men jag är också väldigt negativ. jag ser mycket negativt i livet och så fort någonting går emot mig så lägger jag av och ger upp. det är en dålig sida jag har som jag vareviga dag kämpar mot. jag försöker tänka positivt och verkligen försöka. Jag har precis avslutat min utbildning, och står just nu på en kant i livet där jag inte vet var jag ska eller vad som kommer att hända. jag försöker hitta ett jobb, ta mig vidare i livet och kunna försörja mig själv. Jag är ju trotsallt så pass gammal att jag ska klara mig utan mina föräldrar. ändå står jag och väger, jag vill inte bli vuxen, börja jobba och ta hand om mig själv. jag vill att mamam ska ta hand om mig, ha pappa och prata med men jag får ändå dåligt samvete varje gång jag ber mina föräldrar om pengar.

jag är för dom allra flesta en i mängden, men för mig själv är jag verkligen någon speciell. någon som kan göra precis vad den vill i sitt liv, men ändå inte vara allt för oseriös utan kunna lyckas här i livet. det är så jag vill se på mig själv!

Arbetsintervju

Jag var på arbetsintervju klockan nio imorse. det var som jag trodde och jag vill absolut inte jobba med det. det är kasst betalt fast man måste jobba röven av sig. Jag håller fortfarande tummarna för stockholmsjobbet istället, för då får jag mycket pengar och slipper sitta i någon jävla telefon hela tiden. Nej, jag ska tacka nej till jobbet om jag nu ens blir erbjuden att arbete, jag tänker inte ha en slavlön. istället blir det väl som vanligt och bara fortsätta leta jobb hela tiden.

Idag ska jag fika med Anngelica, träffa Anna och sen måste jag städa lägenheten... det sista skulle jag gärna passa över till någon annan, ingen som är frivillig? får väl tjata lite på Anna, hon brukar vara duktig på att städa när hon kommer hem till mig ;)

skulle slängt upp en bild på mig och anna, men det funkar tydligen inte...

Student 2011

Nu har jag tagit studenten, jag ska alltså vara så gammal att jag ska flytta hemifrån, börja jobba, försörja mig själv. Jag ska helt enkelt vara vuxen nu, men jag känner mig inte vuxen någonstans. Det känns bara som en lite bättre skolavslutning och som ett vanligt sommarlov bara det att jag letar jobb. Men nu har jag gjort allt det där som ska bevisa att jagh ar slutat skolan, jag har gått på bal och klätt mig riktigt fint för en kväll, jag har tagit studenten, åkt flak och blivit full.


jag vet själv att jag har vuxit och kanske blivit äldre, men jag är inte vuxen, jag är långtifrån vuxen. Jag är fortfarande liten, vilsen och har inte en aning om vad jag vill göra när jag blir stor. Jag ska gå på arbetsintervju imorgon, den andra i mitt liv, nu vet jag hur jag ska göra, hur jag ska prata och vad jag ska säga. fast det ör inte jobbet jag vill ha, istället hoppas jag och håller tummarna för jobbet i stockholm. jag kanske flyttar till den stora staden och blir vuxen där tillsammans med min syster. och om det inte händer, återstår det att se vad jag ska göra med mitt liv. allt jag vet är att ett nytt kapitel har strtat, ett kapitel där jag inte är ungdom, inte kommer börja skolan igen, och är singel igen.


Ett kapitel som jag ser fram emot med stora förväntningar!