Förebilder

Jag antar att de allra flesta har en eller flera förebilder. Det kan vara någon bekant eller helt enkelt en kändis. Jag själv har två förebilder. En är min pappa, han ser hela världen på ett annat vis. Inte alls på samma sätt som jag själv, men han har ju också varit med om så mycket mer än jag har. Han har bland annat lärt mig att det man stör sig på hos andra, så ska man verkligen inte göra själv. Och att man alltid måste tänka på hur man beter sig och vad man gör. Det är faktiskt viktiga saker att tänka på. Jag vill kunna se världen som han gör. Han blir heller inte arg för småsaker och han tar allt med ett lugn. Han är verkligen bra, riktigt bra. Jag vill kunna tänka och resonera som honom. Om alla vore som honom skulle världen vara en bra plats att leva på. Alla skulle ta allt på ett bra vis.

Min pappa är för det mesta glad och rolig. Han är faktiskt en av dom bästa om jag får säga vad jag tycker. Nu menar inte jag att min mamma inte är bra och så, för hon är också toppen. Men pappas sätt att se på saker är så annorlunda, mamma ser på allt som de flesta andra människor. Pappa ser allt på sitt eget vis. Det fascinerar mig faktiskt, jag vill verkligen kunna uppleva allt på hans vis. Att man kan ta allt med ro liksom. Jag tror att det är viktigt att leva ett sunt liv. Ett liv som inte är för stressigt eller som på något vid gnager än. Visst finns det saker som man alltid har i bakhuvudet och det kommer väl alltid vara så. Men det verkar liksom som om pappa inte bryr sig, eller kanske bara struntar i det och sätter det viktiga först. Han brukar säga att det finns elaka människor i världen, men att man ska ignorera dom för att dom inte har något med oss att göra. Att dom inte berör oss. Att man alltid kommer stöta på människor som är elaka. Jag tror han har rätt, dom som är elaka har faktiskt inget med oss att göra, dom kan slå sig ihop och vara elaka mot varandra istället.

Dessutom kan jag diskutera saker med pappa i flera timmar. Det kan vara om allt möjligt. Saker som många andra faktiskt inte tänker på. Saker som bara just han och jag kan komma på. Jag tycker väldigt mycket om min pappa, det är en person som jag alltid vill ska stå nära mig. Ett inlägg om hur mycket jag tycker om min mamma får komma senare.

Den andra personen som är min förebild är Lars Winnerbäck. Många tycker att hans musik är jättedålig och att han ser ut som en haschpundare. Men alla har ju olika smak. Anledningen till att Lars Winnerbäck är min förebild är hans sett att kunna uttrycka sig. Jag menar hur bra är inte hans texter till alla låtar? Hans låtar handlar alltid om något och oftast kan man förstå vad han menar i sina texter. Hans texter betyder något för honom. Han är inte som alla andra som bara skriver om vad som helst bara det låter bra. Han har djupa texter. Han har ett sätt att formulera sig på som jag önskar att jag också kunde göra.

Min kompis Nicco gav mig tipset att jag ska skriva listor över vad jag vill göra innan jag dör. På min lista fanns bland annat att jag vill skriva en låt. Om jag skulle skriva en låt så skulle jag vilja att det var Lars Winnerbäck som framförde låten. Det är något speciellt med honom, han är inte som andra kändisar. Han är inte som en kändis. Jag har kollat på dokumentären om honom och han tycker inte själv att han förtjänar allt han fått. Man jag kan lova honom, att med den talangen han har förtjänar han allt. Lasse är en kändis som tar livet med ro, på något vis påminner han mig om min pappa. Dom ser allt annorlunda. På sitt eget vis. Det finns ett uttryck i en av hans låtar som jag älskar. Det är ”För vi lever inte länge nog för att rätta till allting dom gjort mot dig”. Texten kommer från refrängen i låten du gamla fria nord. Jag tror att alla måste ta reda på det livet dom har och försöka göra det bästa med allt. Man måste fortsätta kämpa även om man inte orkar, det går inte att ge upp.

"Att taga sitt liv är lätt, men vem ger det åter?!
Citat av Woody Allen.


Ta vara på livet,
- Hannaah