Jag kollade nyss på ett tv-program om några kvinnor i Afghanistan. Jag blev väldigt upprörd när jag såg detta då det handlade om kvinnornas roll i samhället. Där har kvinnorna ingenting att säga till om, där fick under talibanernas styre kvinnor till exempel inte gå i skolan. Anledningen vet nog ingen. En av dessa kvinnor var tolv år (rätta mig om jag har fel) när hon blev bortgift. hon var idag tjugofem år, hade fem ungar och en man på åttio år. Han är alltså femtiofem år äldre än henne, och hennes familj tycker att det är okej. Han är för gammal för att arbeta och familjen är nu fattig och hon tycker att det skulle vara värdigare att dö än att leva det livet hon lever.
En annan kvinna satt idag med i parlamentet, hon lever konstant under hot och tre av hennes fyra barn kan inte bo i landet pågrund av att hon pratar för de kvinnor som lever under förtryck.
Jag kan säga nu att jag är glad över att vara född i detta svennebanan land, då männen inte vågar ta mer plats än i kvinnor. Då kvinnoförtryck handlar om att männen tjänar några tusenlappar mer på samma jobb, och att det bara är en man på skylten för övergångsställen. Jag kan acceptera att jag inte får lika mycket pengar som min manliga kollega när jag arbetar. Jag vet också att om jag kunde göra något som spelade roll skulle jag hjälpa dessa kvinnor, som faktiskt inte ens existerar utan sina män. För dom är precis lika mycket värda som oss andra, och för att hjälpa andra kvinnor som har det sämre kan jag allt förora några tusen kronor i månaden. Det visar bara att jag bryr mig mer om dom utsatta än dom som faktiskt bråkar om dessa tusenlappar.
onsdag 18 januari 2012
måndag 2 januari 2012
Årsresume 2011
tvåtusenelva började jag tillsammans med min familj och dåvarande pojkvän. Vi skålade in det nya året, dock var jag nykter eftersom jag hade åkt på halsfluss. Jag trodde då att 2011 skulle vara ett år med många möjligheter och att jag skulle spendera det tillsammans med den jag tyckte bäst om, nämligen Michael.
Året började med mycket stress på grund av skolan, och som en paus från allt valde jag att i februari ta en trip till Stockholm mitt i det värsta snökaoset för att hälsa på min syster. Jag hade då inte träffat henne på flera år, men tyckte att det var dags att träffas igen. Vilket visade sig vara bra, eftersom helgen var väldigt rolig och upplevelserik.
Ungefär två månader senare var det dags för mig att säga hejdå till Michael som stod mig mycket nära. Vi insåg båda två att det inte fungerade och att vi faktiskt inte mådde bra av att vara tillsammans. Tiden som följde var jobbig med mycket bråk, stress i skolan, arbetsimtervjuer i stockholm (då jag faktiskt bestämt mig för att flytta dig efter skolan) och annat. Jag kämpade vidare och tog mig till 31 maj. En dag som var väldigt speciell för mig, det var nämligen dags för bal och få göra sig väldigt fin för en kväll. Jag fick hjälp av min dunderbara moster som gjorde det hon är bäst på, fixa mitt hår och sminka mig(ska jag var ärlig tror jag att hon har valt helt fel yrke och borde satsa som stylist). Någon vecka senare var det dags för studenten, som jag längtat. Detta var en väldigt rolig dag som jag aldrig kommer glömma, jag drack mig full på ett flak, var ute på krogen hela natten och var verkligen en student den kvällen. Jag som hade kämpat så hårt i skolan fick också belöning för det, jag fick ett stipendium av skolan för bra studieresultat, god kamratskap osv.
Det var nu jag var så vuxen att jag var arbetslös. Jag var arbetsös i hela två veckor innan jag akut fick packa mina vskor och flytta till stora staden Stockholm. Jag fick jobb på DHL och flyttade in i syrrans vardagsrum. Det var väldigt spännande, men jag hade mycket hemlängtan, inga vänner i min ålder och alldeles för lånt att pendla till jobbet. Jag kämpade vidare och gjorde mitt bästa. I början av september fick jag nog, och orkade inte bo i vardagsrummet hos syrran längre, så jag packade mina väskor och bosatte mig hos Malin. Samtidigt som detta hände sade jag upp mig på jobbet eftersom jag faktiskt inte trivdes i Stockholm. I tre veckor bodde jag hos Malin, det var en rolig tid med mycket skratt och god mat.
I början av oktober flyttade jag tillbaka hem tillmina föräldrar. Ett beslut som jag absolut inte ångrar alls. Jag blev arbetslös och umgicks mycket med Isabell. Jag träffade strax efter detta en människa som skulle visa sig bli en väldigt nära vän. Jag träffade Rebecca, och vi klickade på en gång. Vi kom väldigt bra överrens, såg lika på saker och ting, har ett liknande temprament mm. Jag tror att om Rebecca hade varit en kille hade hon varit min soulmate. Det är hon nu också, men som vän istället. Jag fyllde nitton och firade det på krogen tillsammans med Rebecca. Innan jag visste ordet av det var det dags att säga hejdå till 2011.
2011 var ett år med mycket nya upplevelser, men det är också det längsta år jag någonsin har varit med om. Jag har varit ledsen, glad, upprörd och ja, 2011 var nog ett väldigt känslosamt år för mig. Jag kan inte säga att jag kommer sakna året som gått, utan jag ser med glädje frm emot tvåtusentolv. Jag tror att detta kommer vara mitt år. Med arbete, goda vänner och en underbar familj.
Året började med mycket stress på grund av skolan, och som en paus från allt valde jag att i februari ta en trip till Stockholm mitt i det värsta snökaoset för att hälsa på min syster. Jag hade då inte träffat henne på flera år, men tyckte att det var dags att träffas igen. Vilket visade sig vara bra, eftersom helgen var väldigt rolig och upplevelserik.
Ungefär två månader senare var det dags för mig att säga hejdå till Michael som stod mig mycket nära. Vi insåg båda två att det inte fungerade och att vi faktiskt inte mådde bra av att vara tillsammans. Tiden som följde var jobbig med mycket bråk, stress i skolan, arbetsimtervjuer i stockholm (då jag faktiskt bestämt mig för att flytta dig efter skolan) och annat. Jag kämpade vidare och tog mig till 31 maj. En dag som var väldigt speciell för mig, det var nämligen dags för bal och få göra sig väldigt fin för en kväll. Jag fick hjälp av min dunderbara moster som gjorde det hon är bäst på, fixa mitt hår och sminka mig(ska jag var ärlig tror jag att hon har valt helt fel yrke och borde satsa som stylist). Någon vecka senare var det dags för studenten, som jag längtat. Detta var en väldigt rolig dag som jag aldrig kommer glömma, jag drack mig full på ett flak, var ute på krogen hela natten och var verkligen en student den kvällen. Jag som hade kämpat så hårt i skolan fick också belöning för det, jag fick ett stipendium av skolan för bra studieresultat, god kamratskap osv.
Det var nu jag var så vuxen att jag var arbetslös. Jag var arbetsös i hela två veckor innan jag akut fick packa mina vskor och flytta till stora staden Stockholm. Jag fick jobb på DHL och flyttade in i syrrans vardagsrum. Det var väldigt spännande, men jag hade mycket hemlängtan, inga vänner i min ålder och alldeles för lånt att pendla till jobbet. Jag kämpade vidare och gjorde mitt bästa. I början av september fick jag nog, och orkade inte bo i vardagsrummet hos syrran längre, så jag packade mina väskor och bosatte mig hos Malin. Samtidigt som detta hände sade jag upp mig på jobbet eftersom jag faktiskt inte trivdes i Stockholm. I tre veckor bodde jag hos Malin, det var en rolig tid med mycket skratt och god mat.
I början av oktober flyttade jag tillbaka hem tillmina föräldrar. Ett beslut som jag absolut inte ångrar alls. Jag blev arbetslös och umgicks mycket med Isabell. Jag träffade strax efter detta en människa som skulle visa sig bli en väldigt nära vän. Jag träffade Rebecca, och vi klickade på en gång. Vi kom väldigt bra överrens, såg lika på saker och ting, har ett liknande temprament mm. Jag tror att om Rebecca hade varit en kille hade hon varit min soulmate. Det är hon nu också, men som vän istället. Jag fyllde nitton och firade det på krogen tillsammans med Rebecca. Innan jag visste ordet av det var det dags att säga hejdå till 2011.
2011 var ett år med mycket nya upplevelser, men det är också det längsta år jag någonsin har varit med om. Jag har varit ledsen, glad, upprörd och ja, 2011 var nog ett väldigt känslosamt år för mig. Jag kan inte säga att jag kommer sakna året som gått, utan jag ser med glädje frm emot tvåtusentolv. Jag tror att detta kommer vara mitt år. Med arbete, goda vänner och en underbar familj.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)