Välden är orättvis, väldigt orättvis. Här sitter jag i min lägenhet. Min familj har det egentligen bra. Jag kan ha lägenhet och mamma och pappa har hus. Ett bra hus som är byggt ordentligt. Nere i Afrika och andra länder sitter det folk som svälter. Dom har inga pengar så dom får ingen mat, dom måste gå flera mil för att hämta vatten och deras hus är byggda av kobajs. Det är helt sjukt egentligen, vi i Sverige har det så jävla bra och ändå är vi inte nöjda, för att vi är skoltrötta eller för att vi egentligen inte har det jobbet vi vill ha. Vi är så bortskämda att vi inte inser hur bra vi har det. Vi hakar upp oss på småsaker i stället för att vara nöjda med att vi har rinnande vatten, tak över huvudet och mat så vi kan äta ihjäl oss.
Vart jag vill komma med detta vet jag inte, men jag vet att vi kan hjälpa till. Visst jag gör inte så mycket för som stackarna där nere, men ensamma kan vi inte göra mycket. Alla måste hjälpas åt för att det ska bli bättre. Vi människor måste sluta vara så egoistiska.
Ensam är stark, men tillsammans är vi starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar