Musikhjälpen

Jag har ingen insperation för att skriva något här längre. Jag kan inte skriva saker som alla får veta, annars hade min blogg varit full med inlägg hela tiden.

Jag har i vilket fall börjat jobba lite extra, och det känns bra att få göra några dagar då och då. Men jag skulle gärna ha ett heltidsjobb, fast jag vet inte riktigt hur jag ska ha tid till det... Annars händer inte så mycket, jag umgås mycket med rebecca och vi har alltid lika kul tillsammans. Ikväll ska vi ut och festa, men innan det ska vi laga middag, mysa och bara snacka massa skit. Sånt vi är bäst på helt enkelt.

Som vanligt vid denna tid sitter jag och kollar på musikhjälpen. En helt fantastisk sak, och jag har hittat mina två favoritjulklappar där, nämligen Lars Winnerbäcks tavlor, och The arks första backdrop. Så ni som inte vet vad ni ska köpa till mig. Här har ni!

Jag känner att jag aldrig har tid att blogga, är det inte plugg så är det jobb eller så orkar jag helt enkelt inte göra annat än att bara inte göra någonting alls. Imorgon är det heldag i restaurangen igen (14timmar) vet helt ärligt inte hur jag ska orka plus att tidningen kommer och ska intervjua bara för att jag serverat på statshuset, vilket känns jävligt onödigt.

På fredag åker jag och Hanna in till Örebro för att först göra gelénaglar på mig och sedan gå ut på strömpis! På lördag ska vi till Marieberg och julhandla och på söndag ska vi äta julmys frukost hos syster:)<3

Bilden är bara tagen från google

Never make someone your everything,
Because when they are gone you got nothing

Dag 7 - Min bästa vän

Jag tänkte ta upp 30 dagar igen, dock kanske jag inte kommer skriva om en dag varje dag. Utan jag kommer skriva när jag känner för det, och jag gör det för att jag vill dela med mig. Jag vill att ni också ska veta vem jag är. Eftersom mitt senaste 30 dagars inlägg var dag nummer sex, fortsätter jag på dag sju nu. Denna handlar om min bästa vän.

Många kommer bli förvånade nu, och det får ni bli. Jag har många vänner som står mig nära, men som jag inte har samma kontakt med längre. Jag tänker därför tillägna detta inlägg min nyfunna vänskap, Rebecca. Vi har inte känt varandra så länge, men det känns som om i känt varandra hela livet. Hon vet nästan allt om mig, och hon accepterar mig, tycker om att umgås med mig, får mig att må bra och framför allt så ger hon mig ett bra självförtroende.

Jag tycker att det är synd att jag och Rebecca inte börjat umgås tidigare, för vi passar verkligen varandra, vi delar åsikter och vissa tankar. Men på något sätt är vi fortfarande så pass olika att vi kan umgås mycket med varandra. Jag ka inte dra upp massa gamla minnen med Rebecca nu, men jag tror att jag kommer kunna göra det om några år. Detta är en tjej som tagit en speciell plats hos mig. Jag vet att vi kommer att hålla ihop ett bra tag till, det bara är så.