Det är mycket som har hänt på bara några år. Det har varit upp och nedgångar. Det har varit tjafs, bråk och mycket annat men det mesta har löst sig. Jag kommer ihåg min första dag på gymnasiet, jag var nervös för att jag inte skulle ha någon att umgås med, att jag inte skulle tycka om min klass och att jag skulle flytta hemifrån. Jag flyttade till min moster och hennes familj, men för mig var det så stort. Jag hade blivit stor nog att klara mig utan mamma och pappa.
Ett år seanre fick jag en egen lägenhet, ett eget hem, ett ställe som bara var mitt. Mycket tankar fanns frågor som om jag verkligen var vuxen nog att klara mig själv, och det inte skulle bli ensamt och om jag skulle strunta i skolan för att ingen fanns där och tjatade på mig. Det visade sig att allt gick bra, jag kunde klara mig själv, det blev inte ensamt och skolan klarade jag galant. Jag hade den bästa sommaren i mitt liv, den spenderades med Anna och vi hann hitta på mycket kul. Vi hängde vid slottet varje kväll, träffade mya människor och reste till Göteborg alldeles ensamma.
Jag började samtidigt andra året på gymnasiet, träffade en pojke som senare skulle visa sig bli min första riktigt stora kärlek. Jag åkte till Tyskland med klassen, spenderade all min lediga tid med Michael. Jag hann och på vårterminen i Tvåan åka till Togo. Fyra veckors praktikresa stod på schemat, sagt och gjort. Jag fick se verkligenheten på ett annat sätt, detta visade sig vara en resa som jag aldrig kommer att glömma. Jag lärde mig så himla mycket och växte som person. Men allt var inte bra där nere, detta betydde fyra veckors saknad av pojkvän, familj, hem och vanlig vardag. När jag tänker efter nu så ångrar jag ingenting.
2010, tvåtusentio, ett år som har förändrat mig mycket. Jag åkte som sagt till Togo, spenderade min sommar med michael, vi vek inte från varandras sidor, jag åkte till Tunisien, såg min moster gifta sig, jag firade ett år med michael vilket betyder att det är det längsta förhållandet jag någonsin har haft. Jag har också hunnit att fylla Arton, gå ut på krogen och allt annat som hör till att fylla arton. Jag började ta körlektioner, gjorde halkan, boka uppskrivning och uppkörning, jag firade jul tillsammans med Michael och Nyår tillsammans med mina närmsta och mest kära.
Alla dessa år har varit väldigt omtumlande, människor har kommit och gått, sånna som stått mig nära och sånna som inte har gjort det. Jag kan inte annat än tacka er för att ni har funnits. För att ni har hjälpt mig att bli den personen jag är idag, en gladare, trevligare och mycket visare vuxen männsika. Eller ja, vuxen om man kollar på papper.
Jag hoppas att 2011, tvåtusenelva, kommer med ännu fler utmaningar, människor att träffa och överraskningar. Det känns som om det kommer att bli ett bra år, med många nya möjligheter!
